19 september 1786 gifte sig Lovisa med den 25 år äldre Hildebrand Hildebrandsson och blev genom det disponenthustru på Flerohopps Järnbruk. Inte en helt lätt uppgift för en ung kvinna på 16 år, att så tidigt få ansvar för ett stort hushåll.

Den 21 december 1787 födde Lovisa sitt första barn, en dotter, som fick namnet Anna Kristina. Liksom så många andra barn under denna tiden levde inte Anna Kristina så länge, hon dog redan den 19 mars 1788.

25 december 1788 föddes dotter nummer två, Elisabet Lovisa, som levde till den 4 april 1790.

Mellan åren 1791 och 1806 födde Lovisa sedan fem söner och en dotter. Sönerna uppnådde alla vuxen ålder, medan dottern Ulrika Lovisa dog knappt 3 år gammal. Lovisa sörjde sina döttrar hela sitt liv.

1811 blev Lovisa änka, samma år köpte hon Flerohopps Järnbruk och all mark och alla byggnader som hörde till bruket. Maken hade året före sin död blivit erbjuden att köpa bruket, men han slutförde det aldrig. Vid den här tiden hade den äldsta sonen flyttat hemifrån, Hildebrand var 20 år gammal och hade precis tagit hovrättsexamen i Uppsala. De övriga barnen var Isac 18 år och han blev den som fick hjälpa Lovisa med skötseln av bruket. Han kom att ägna hela sitt liv åt den sysslan. Theodor eller Thure som han kallades var 12 år, Albin 8 år och Bror Emil var 5 år. Vid den här tiden tog alla utom Hildebrand bort ”son” i sitt efternamn och kallade sig för Hildebrand.

Fru Lovisa var duktig när det gällde att bota sjuka och att få sår att läka. Detta gjorde att hon ofta anlitades som läkare i trakten. Hon var bland annat den första som lät smittkoppsvaccinerna sina barn och Lovisa vaccinerade några tusen barn i socknen innan det enligt lag blev kantorns uppgift.

1821 lät Fru Lovisa bygga herrgården. Byggnaden inreddes i 1700-tals stil att för att efterlikna barndomshemmet i Gunnabo.

Det berättas att Fru Lovisa var väldigt omtänksam mot barn och de fattiga i trakten. På sommrarna kunde barnen i de små stugorna komma med smultron och andra bär till Fru Lovisa, som betalade med att fylla kärlet som bären varit i, med mjöl. Ett välkommet tillskott till de fattiga hemmen. Det innebar också att Fru Lovisa alltid hade gott om bär. Ett av hennes barnbarn, Hugo, berättar att bären kunde hällas upp i en stor skål och sedan gick de ut vid rundeln, framför huset och där samlades alla barnbarnen och fick äta så mycket som de orkade. Två saker var Fru Lovisa snål med och det var socker och papper. Om de tog mer än en bit socker till kaffet kunde det som komentar komma: ”skall du ta mer än en bit?” Både socker och papper var dyra i och svåra att få tag i under hennes ungdom.

1843 ungefär var det inbrott på herrgården och allt silver, smycken och kontanter försvann. Enligt tradition var det Per Don och Brita Dådig som låg bakom stölden.

Under sitt långa liv fick Lovisa vara med om sorgen att förlora alla sina döttrar, men även att tre av sönerna dog före henne. Isac dog 1838 i lungsot, Albin dog 1845 i magkräfta och äldste sonen Hildebrand dog i strupkräfta 1858.

Sitt sista levnads år blev Fru Lovisa glömsk och förvirrad. Den 18 mars 1859 avled Lovisa Hildebrand 89 år gammal.