Masugnens eventuella utseende under 1700-talets mitt.
Masugnen är den byggnaden där järnmalmen hettades upp och järnet blev flytande. Det smälta järnet rann ut ur ugnen och göts till tackjärn. För att få upp temperaturen blåstes luft in i ugnen med hjälp av blåsbälgar, som drevs med hjälp av vattenkraft. Det är detta som har gjort att man kallar processen blåsning när masugnen var igång.
Tackjärnet som var det som producerades av masugnen var sprött och gick inte att smida. Järnet innehöll alldeles för mycket kol. För att göra järnet smidbart var man tvungen att fräska järnet, det vill säga man hettade upp järnet och tillförde syre så att kolet brann upp.
En masugn arbetade dygnet runt och kunde inte stoppas och den krävde även passning. Det innebar att arbetarna fick delas upp i arbetslag som hade skift på 12 timmar. När en blåsning var igång måste det ha synts ett ljussken från masugnen ut över landskapet och säkert hördes ljud från blåsbälgarna.
Masugnen i Flerohopp började byggas 1725 och första blåsningen gjordes 1726, men den misslyckades och det gick inte bättre de två följande åren. 1729 ska masugnen ha rasat och det tog tre år innan någon ny blåsning kunde göras.
På grund av dålig kol tillgång, vattentillgång och en del andra faktorer så var det tidvis ingen större verksamhet vid masugnen.
1782-1783 byggdes masugnen om.
Sista året det förekom någon blåsning vid Flerohopps järnbruk var 1808. När masugnen revs har inte hittats, men på en karta från 1854 finns inte masugnen kvar.
Liten rostugn på 1700-talet.
Enligt en del kartor skulle det här ha legat en stålugn eller rostugn ungefär mitt på Fru Lovisas väg. På ytterligare någon karta står det att det är en lada.
En rostugn användes till att driva ut vatten, kolsyra, svavel med mera ur malmen. Malmen hettades upp och blev på det sättet poröst och lättkrossad. Det gjorde att reduceringen i masugnen lättare.
Rostningen skedde först i rostgropar och från mitten av 1800-talet byggdes det speciella rostugnar.
1767 skrivs det i en rapport till bergskollegium att det fanns en nybyggd stålugn i Flerohopp.
1813 byggdes det en ladugård på ungefär den plats där denna rostugn/stålugn skall ha funnits.